Panican och Hellström skriver i debattinlägget att det är problematiskt att attraktionskraften för utbildningsformen fortfarande är för låg för att elever ska välja utbildningsvägen i gymnasiet. De menar att orsaken till detta ligger i hur yrkesutbildningarna tillskrivs i politiken:
– I den svenska utbildningspolitiken har yrkesutbildningen successivt kommit att nedvärderas till en utbildningsväg för elever som inte är motiverade eller har begåvning för ”skolbänkspedagogik”. Teoretiska utbildningar har under en lång följd av år tillskrivits ett högre värde jämfört med yrkesinriktade gymnasiala utbildningar. Yrkesutbildningarna har därför kommit att uppfattas som en sekunda utbildningsväg som låser individen till en viss nisch på arbetsmarknaden.
Panican och Hellström är i debattinlägget även kritiska till hur yrkesutbildningarna används för att tillgodose kortsiktiga behov på arbetsmarknaden.
– I perioder av hög ungdomsarbetslöshet har initiativ tagits för att kortsiktigt styra in yrkesutbildningen på bristyrken för att på så sätt tillgodose arbetslivets kortsiktiga kompetensbehov. Denna arbetsmarknadspolitiska aspekt har förstärkt uppfattningen om inlåsning och begränsade karriärmöjligheter.
De begränsade karriärmöjligheterna har enligt Panican och Helström lett till att yrkesutbildningarna fått dålig status i skolvärden:
– I flera studier visas att olika företrädare inom skolan har en nedvärderande syn på yrkesutbildning relativt teoretisk utbildning. Även bland gymnasieelever finns en uppfattning att elever i yrkesutbildning är mindre begåvade och mindre motiverade. ”Duktiga” elever rekommenderas att prioritera en teoretisk utbildningsväg.
Därför efterlyser Panican och Hellström att utbildningspolitikerna förändrar sin syn på yrkesutbildningarna. De menar att om attraktionskraften ska kunna förbättras så måste det grundläggande synsättet på yrkesutbildningarnas syfte, behov och förutsättningar ändras:
– Skall den svenska yrkesutbildningens attraktionskraft öka är det avhängigt ett uthålligt arbete över många år. Det handlar inte minst om att det grundläggande utbildningspolitiska perspektivet måste ändras.
De skriver också:
– Yrkesutbildningar måste handla såväl om det fria kunskapssökandet som om det livslånga lärandet samt om förmågan att tillgodogöra sig komplexa yrkesfärdigheter. Teoretiska respektive yrkesutbildningar måste betraktas som likvärdiga utbildningsformer och som vänder sig till elever med olika fallenheter, intressen och begåvningar.