Vad handlar er rapport om?
– Rapporten handlar om betydelsen av fysisk aktivitet och idrott i missbruksbehandling ur klienters perspektiv. Syftet har varit att belysa klienters upplevelser av inslag av fysisk aktivitet och idrott inom missbruksvården. Mer precist undersöks följande frågeställningar: (1) Vilka olika positiva och negativa upplevelser av inslaget av fysisk aktivitet och idrott beskriver klienterna? (2) Hur ser eventuella skillnader i upplevelser ut mellan klienter från olika behandlingshem? (3) Hur kan klienternas upplevelser förstås i relation till vårdgivarnas behandlingsfilosofi? (4) Hur ser eventuella skillnader i upplevelser ut mellan olika typer av inslag av fysisk aktivitet och idrott? (5) Hur är upplevelserna eventuellt kopplade till könsmönster?

Vad har ni undersökt?
– I studien har vi intervjuat klienter vid fyra olika institutioner; ett tolvstegs- och tre miljöterapeutiska behandlingshem. Vi har även genomfört observationer vid de tre miljöterapeutiska institutionerna.

Vad är bakgrunden till rapporten?
– Rapporten ingår i slutrapporteringen av ett forskningsprojekt som har finansierats av FAS (nuvarande FORTE). Projektet har nu pågått i tre år och i det ingår två delstudier, varav denna rapport är en del av delstudie 2 som undersöker fysisk aktivitet och idrott i den nutida missbruksbehandlingen (se även rapport 2016:2 i Research Reports in Social Work, som undersöker institutionernas användning av fysisk aktivitet och idrott utifrån ett könsperspektiv). Delstudie 1 har undersökt via dokument hur fysisk aktivitet och idrott blivit inslag i institutionell missbruksvård från det att alkoholistvårdsfrågan började diskuteras 1910 till införandet av Lagen om vård av missbrukare i vissa fall 1988.

Vad går det att dra för slutsatser från undersökningen?
– Klienterna var i det stora hela mycket positiva till inslagen av fysisk aktivitet och idrott. De upplevde att den fysiska aktiviteten skapade lust och glädje, den var ett sätt att ta hand om sig själv, den var ett värdefullt avbrott från behandlingen, den fungerade socialt integrerande och den fungerade som hjälpmedel mot olika problem. Intressant var att klienterna i stor utsträckning beskrev hur de upplevde att den fysiska aktiviteten framförallt förbättrade deras psykiska mående. Kroppsliga, fysiska eller hälsomässiga upplevelser av den fysiska aktiviteten var begränsade i studien. Intressant var också klienternas upplevelse av fysisk aktivitet som ett avbrott från behandlingen. Det var av värde att få lämna sin ”klient-identitet” för en kort stund och möta medklienter och personal i ett annat och mer jämlikt sammanhang.

Kommer ni jobba vidare med materialet?
– Ja, det kommer vi. En artikel med arbetsnamnet “The making of different bodies: Physical activities, gender and age in institutional care for drug addicts” (Tina Mattsson) är på gång, och ytterligare en artikel planeras till hösten.

Här hittas rapporten i sin helhet.