Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Fysisk aktivitet som behandling utformas efter kön och ålder visar ny rapport

Research Reports in Social Work

Lektorerna Tina Mattsson och David Hoff från Socialhögskolan och Daniel Nilsson Ranta från Mittuniversitetet har skrivit rapporten "Möjlighet för män, svårighet för kvinnor: Fysisk aktivitet i miljöterapeutisk institutionsvård". Rapporten är en kvalitativ studie om hur fysisk aktivitet används som behandlingsinslag på tre institutioner som bedriver missbruksvård.

Vad har ni undersökt?
– Vi har undersökt hur fysisk aktivitet används som behandlingsinslag på tre institutioner som bedriver missbruksvård. I rapporten analyserar vi hur personalen motiverar inslagen i förhållande till den miljöterapeutiskt grundade behandlingen och hur inslagen beskrivs och utformas på olika sätt på institutioner som tar emot olika klientgrupper; kvinnor, män samt äldre män (och till viss del äldre kvinnor), säger Tina Mattsson.

Vad är bakgrunden till er rapport?
– Fysisk aktivitet är ett vanligt inslag i olika former av institutionsvård men få har intresserat sig för varför inslaget finns och hur det används. Att ta sig an kroppen som en del i det sociala arbetets behandlingsprojekt har en mycket lång historia och kan länkas samman med välfärdsstatens utveckling och det svenska folkhemsprojektets idé om att sunda kroppar skapar ett sunt samhälle. I vårt projekt undersöker vi hur betydelsefull den fysiska aktiviteten är i socialt behandlingsarbete. Och detta i ett samhälle som idag präglas alltmer av en hälso- och kroppskultur där fysisk aktivitet ses som centralt för välbefinnande och hälsa, säger Tina Mattsson.

Vad är den viktigaste slutsatsen som kan dras av studien?
– Den viktigaste slutsatsen i projektet är att inslagen av fysisk aktivitet utformas i relation till föreställningar om kön och ålder. Medan fysisk aktivitet tenderar att beskrivas av personalen som viktigt och oproblematiskt för unga män beskriver de inslagen som mer problematiska för kvinnor och äldre män. I förhållande till dessa grupper är inslagen anpassningsbara, mindre ofta förekommande och beskrivs inte som så ”viktiga” som de görs för yngre män, säger Tina Mattsson.

Kommer ni jobba vidare med materialet?
– Rapporten utgör en delrapportering av ett större projekt som heter Fysisk aktivitet och behandlingsarbete – en kvalitativ studie av användning och upplevelser av fysisk aktivitet i institutionsvård och som finansierats av FAD (numera FORTE). Vi arbetar därför vidare med materialet och kommer bland annat publicera ytterligare en rapport som handlar om klienternas upplevelser av inslaget. Projektet omfattar också ett annat delprojekt som belyser hur inslagen av fysisk aktivitet utvecklats inom institutionsvården under 1900-talet, även här är fler rapporter att vänta, säger Tina Mattsson.

Här hittas rapporten i sin helhet.