Varför har du valt att fortsätta följa ett barn som du kallar Tobbe?
– Jag bestämde att skriva en egen rapport om honom eftersom han var ett exempel på ett barn som det gått illa för trots en barndom omgärdad av samhällsinsatser. Jag har följt honom ända sedan han var barn och det är därför han finns med i tidigare uppföljningsomgångar. Jag har sedan följt honom efter det att han lämnat barndomen och därmed den sociala barnavården bakom sig. I tre ytterligare uppföljningsstudier har jag också fått glimtar av hans fortsatta liv med inslag av missbruk, kriminalitet och fängelsevistelser.  Denna rapport omfattar såtillvida både Tobbes barndom och de följande vuxenåren fram till 36 års ålder, säger Gunvor Andersson.

Vad förmedlar denna rapport?
– Den förmedlar något av smärtan i att goda föresatser och förhoppningar om ett bättre liv grusas gång på gång, men den visar också att det är viktigt att inte ge upp hoppet om att förändring är möjlig. Tobbes exempel kan mana till eftertanke och kritisk reflektion i utbildningssammanhang och till ökad lyhördhet för andra ”Tobbar”, som vi möter som professionella och medmänniskor, säger Gunvor Andersson.

Samtliga uppföljningsomgångar har finansierats av Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Här hittas rapporten i sin helhet.

Läs också om Tobbe upp till 18 år i en tidigare bok, Haverier i social barnavård? Fem fallstudier (Andersson m.fl. 2001).