Hemlöshetsakademien - frågor och svar

På denna sida presenterar vi fortlöpande vanliga frågor och svar:

• Om hemlöshet
• Om den nuvarande hemlöshetspolitiken
• Om Bostad först

Om hemlöshet

Fråga:
Hur definieras hemlösa och hemlöshet?
Svar:
Även om hemlöshetsbegreppen är relativt moderna begrepp som kom till användning först omkring sekelskiftet 1900 har innehållet skiftat under årens lopp och orsakat konflikter och diskussioner. Det finns inte några allmänt erkända definitioner av begrepp som hemlösa, hemlöshet, bostadslösa och uteliggare, utan begreppen har används på olika sätt i olika sammanhang.
Eftersom begreppen kritiserats för sin otydlighet och på grund av att klienter och brukare kan uppfatta begreppen negativt och medverkar till att cementera stereotyper talar man i dag ibland i stället om olika situationer som personer med en svag ställning på bostadsmarknaden kan befinna sig i.
En sådan situation omfattas av personer som är hänvisade till akutboende, härbärge, jourboende eller är uteliggare. En helt annan situation omfattas av personer som bor tillfälligt och utan kontrakt hos kompisar, bekanta, familj, släktingar eller har ett tillfälligt inneboende- eller andrahandskontrakt. Mellan dessa positioner kan man finna andra positioner t.ex. personer som är intagna på anstalter och snart ska skrivas ut.
Personer som är asylsökande eller papperslösa räknades inte som hemlösa i de svenska kartläggningarna.

Utöver dem som fatiskt saknar bostäder finns det en stor grupp som har problem med sitt boende, t.ex. genom att de bor i dåliga bostäder eller är mycket trångbodda.

Utöver dem som fatiskt saknar bostäder finns det en stor grupp som har problem med sitt boende, t.ex. genom att de bor i dåliga bostäder eller är mycket trångbodda.

Lästips:
Socialstyrelsen
ETHOS (European Typology on Homelessness and Housing Exclusion).

Fråga:
Vilka är egentligen de hemlösa?
Svar:
De hemlösa är i dag en mycket heterogen grupp. De flesta hemlösa är enligt myndigheternas räkningar män, men under senare tid har andelen kvinnor ökat. Kvinnorna har i regel ett annat hemlöshetsmönster än män. De har varit hemlösa kortare tid än männen och de är oftare föräldrar. Deras problembild präglas av familjeproblem, som t.ex. skilsmässa eller våld i hemmet. Också invandrare och flyktingar har ökat i antal bland de hemlösa och risken att hamna i hemlöshet för dessa grupper är betydligt större än för majoritetsbefolkningen. I Sverige finns det också ett antal barn som bor tillsammans med sina hemlösa föräldrar.

Studier visar att hemlösheten för de allra flesta inte är ett permanent tillstånd. Enligt amerikanska rön anses de flesta hemlösa idag vara hemlösa tillfälligt snarare än under längre perioder.

Fråga:
Hemlöshet är ju ett ganska extremt tillstånd. Men varför talar man inte om dem som har bostadsproblem i allmänhet, t.ex. alla dem som är trångbodda i miljonprogrammets förortsområden? Hur många hemlösa finns det egentligen och hur många har bostadsproblem?
Svar:
Vid den senaste nationella räkningen fanns ca 18 000 personer utan bostad en viss vecka i Sverige. En del var barnfamiljer. Trots stora insatser syns inga tecken på att den negativa trenden är på väg att brytas. Den här typen av tvärsnittsräkningar fångar bara upp de hemlösa som har kontakt med myndigheter eller frivilligorganisationer just under mätveckan och säger inget om hur många människor som går ut och in i hemlöshet under ett år. Under 2009 berördes 618 barn av en vräkning.
Studier som har gjorts av rättssociologer om trångboddhet i ett fattigt miljonprogramområde tyder på att trångboddhet i vissa områden är ett omfattande problem, inte bara med att underhållet är eftersatt och kan vålla problem utan det skapar också en stor otrygghet för dem som bor trångt.

Fråga:
Jag har själv varit hemlös under en period, men lever nu ett ordnat liv. Som hemlös möttes jag av så många myter och fördomar, som jag inte alls möts av i dag, fastän jag är ju samma person. Vilka är egentligen de vanligaste myterna om de hemlösa i dag?
Svar:
På många stora hemlöshetsorganisationers hemsidor i USA presenteras regelbundet myter och fakta om hemlöshet. Även i Sverige har det funnits sådana ansatser inte minst i det arbete som gatutidningarna driver, men de är inte så utvecklade. Några vanliga myter som de flesta amerikanska hemsidor tycks vara överens om är följande:

MYT
Barn kan inte vara hemlösa i moderna utvecklade länder.

FAKTA
I USA lever en ganska stor grupp barn tillsammans med sina hemlösa föräldrar och det finns en rad studier om dem. Men även i Sverige räknar man med att minst 1000 barn lever tillsammans med sina hemlösa föräldrar. 2009 riskerade xxx personer av vräkning och xxx barn blev faktiskt vräkta.

MYT
De flesta hemlösa är psykiskt sjuka

FAKTA
Många studier i USA visar att många psykiska problem är betingade av att de hemlösa lever under en mycket pressad situation och blir deprimerade och därför uppfattar många myndighetspersoner att många har omfattande psykiska problem. Om de får ordnade förhållanden stabiliseras i regel deras situation och de kommer i psykisk balans.
Fristående forskning i USA visar att omkring en fjärdel av de hemlösa lider av psykiska sjukdomar eller åkommor. I Sverige finns inte den här typen av studier som följer de hemlösa under längre perioder både före, under och efter hemlösheten. De svenska myndighetsstudierna bygger på indirekta skattningar gjorda av myndighetsrepresentanter eller av personer som är aktiva i frivilligorganisationer. Skattningarna görs under pågående hemlöshetsperioder och fångar bara upp de hemlösa som har kontakt med myndigheterna under en viss mätperiod.

MYT
De flesta hemlösa är tunga drog- eller alkoholmissbrukare.

FAKTA
I USA visar flera studier att endast en på fyra kan sägas ha sådana problem och de inkluderas ofta i gruppen med psykiska sjukdomar. Flera studier har gjorts i USA av hemlösa som jämförts med liknande fattiga grupper som har bostäder men som frekventerar olika program där fattiga kan få gratis mat därför att de inte kan försörja sig. Dessa studier visar att de hemlösa använder mindre alkohol och droger än motsvarande grupper i matprogrammen. De hemlösa uppgav att de var rädda för att bli rånade eller överfallna, kom inte in på härbärgen om de var berusade eller blev tagna av poliser, blev bortkörda av väktare eller blev trakasserade av t.ex. ungdomsgrupper.

MYT
De hemlösa har själva valt att leva som hemlösa och vill leva så

FAKTA
En mycket liten minoritet har medvetet valt att leva i hemlöshet. Men för många hemlösa är det viktigt att inte se på sig själva som enbart offer för omständigheterna och om man inte lyssnar på dem ordentligt kan man få uppfattningen att de gjort egna val. Men det är mycket få människor som väljer alla de negativa konsekvenser som ett liv utan ett tryggt boende för med sig.

MYT
De hemlösa har själva orsakat sin situation.

FAKTA
De flesta hemlösa har blivit hemlösa på grund av orsaker de inte själva råder över, t.ex. extrem fattigdom, arbetslöshet eller genom att de inte lyckas ta sig in på en bostadsmarknad som ställer höga krav på dem. Hemlöshet kan också bero på luckor i socialpolitiken eller att de hemlösa hamnar mitt emellan olika myndigheters ansvarsområden.

MYT
Hemlösa är farliga

FAKTA
Flera undersökningar i olika länder visar att hemlösa mycket oftare själva blir utsatta för brott än att de själva gör sig skyldiga till brottslighet.

MYT
De flesta hemlösa kan inte bo.

FAKTA
Flera undersökningar har visat att alla människor kan bo, men en del behöver mycket hjälp och stöd och en del behöver också anpassat boende.

MYT
Om man har en generös bostadspolitik gentemot de hemlösa eller en bra service i övrigt kommer det att dra till sig hemlösa från omgivningen.

FAKTA
Den här s.k. magnetteori har blivit föremål för många undersökningar i USA. Ungefär 75 procent av de hemlösa har i dessa studier valt att bo kvar på den ort där de har blivit hemlösa eftersom det är förenat med stora svårigheter att flytta om man inte har arbete och bostad och de som vill flytta blir helt enkelt hemskickade.

Om den nuvarande hemlöshetspolitiken

Fråga:
Har läst om så kallade boendetrappor som används i många kommuner, men vad innebär egentligen systemet med boendetrappor och vilka risker finns med det?
Svar:
I korthet innebär systemet att den hemlöse får kvalificera sig till eget boende. Det första trappsteget består ofta av natthärbärgen. Den som sköter sina kort kan så småningom avancera bland träningslägenheter, kategoriboenden osv., för att så småningom nå det översta trappsteget med ett eget bostadskontrakt. Nittio procent når aldrig dit utan fastnar inom den parallella bostadsmarknad som administreras av socialtjänsten.
Systemet kan visserligen lindra en akut nöd, men det finns en stor risk att det permanentar hemlösheten och försvårar för de hemlösa att få egen lägenhet. Det utgör ofta ett hinder snarare än en lösning.

Fråga:
Vad skiljer Bostad först från trappstegsmodellen?
Svar:
Skillnaderna brukar illustreras i nedanstående figur:

Två sätt att arbeta med hemlösa

Mål
”Bostad först” - Omedelbar inflyttning i den egna bostaden
Trappstegsmodellen - Hierarki/trappa av boendeformer med egen bostad som mål för dem som lyckas
Metod
”Bostad först” - Individuellt anpassad hjälp och stödinsatser ges efter inflyttningen i vanlig bostad
Trappstegsmodellen - Differentierat system av boendeformer/kontraktsformer bestående av hjälp och sanktioner
Filosofi
”Bostad först” - Hemlösa personer har samma behov av bostad och socialt stöd som alla andra
Trappstegsmodellen - Hemlösa personer skall gradvis läras att bo självständigt och alla kommer inte att klara det

Om Bostad först

Fråga:
Vad är själva grundidén bakom Bostad först?
Svar:
Idén utgår från att man först tillgodoser den grundläggande rätten till egen bostad, vilket möjliggör att andra åtgärder ska lyckas. Därefter kan krut läggas på att skräddarsy åtgärder för den mycket heterogena gruppen hemlösa.

Fråga:
Vad är fördelarna med Bostad först:
Svar:
Enkelt kan styrkorna beskrivas i följande punkter:

• Större chanser till framgångsrik rehabilitering
• Uppfyller principen om likabehandling
• Förhindrar stigmatisering och att de hemlösa tillskrivs kollektiva identiteter
• Kan koncentrera resurserna på dem som har störst behov
• Enklare och sannolikt billigare system
• Skapar stabilitet

Fråga:
De flesta är väl överens om att alla bör ha rätt till en bostad, men problemet är väl att det inte finns några bostäder i dag, särskilt i storstäderna som har en stor bostadsbrist?
Svar:
Om man i relativt välmående välfärdsdemokratier är överens om att vissa rättigheter är centrala för medborgarskapet, t.ex. mat, sjukvård, skolgång, rösträtt och bostäder skapar man resurser för att tillgodose dessa rättigheteter. Man ställer inte in ett allmänt val eller utesluter en viss grup från att rösta i demokratiska stater därför att landet befinner sig i en lågkokjunktur. Att skaffa bostäder till ett par promille av befokningen kan knappast inte innebära några större problem för rika välfärdsstater, särskilt inte om det skulle vara billigare att ha hemlösa i bostäder än på hotell, härbärgen, kategoriboenden och liknande som åsamkar samhället större kostnader.

Det stora hindret tror jag dock är bristen på tillgängliga bostäder och fastighetsägarnas beredvillighet att ingå förstahandskontrakt med hemlösa. Det sades att de privata hyresvärdarna på frivillig basis skulle fortsätta ta ansvar för ett socialt boende, något som de sedan gav blanka fasen i. Återstår de kommunala fastighetsbolaget som tack vare politisk styrning får ta hela ansvaret. I varje bostadsområde finns någon sorts smärtgräns, när ett "normalt" område börjar glida över i något som liknar social housing i England. Då förvandlas de kommunala bostadsföretagen från företag som hyr ut bostäder till kategoriboenden för människor i behov av sociala insatser. Då kvarstår åter de kommunala som kommer att känna sig allt mer klämda mellan de ordinarie hyresgästernas krav på "lugn och ro" och politiska krav på socialt boende.

Fråga:
Vem skulle vilja ha en störande hyresgäst som granne? Det är väl bättre att människor först visar att de kan sköta sig innan de får bostäder?
Svar:
De hemlösa är ingen enhetlig grupp och de flesta bor redan i dag, men problemet är att de inte får egna kontrakt vilket skapar en stor osäkerhet. I den senaste nationella kartläggningen från 2005 befann sig 17 783 personer i någon av de fyra olika situationer som användes för att mäta hemlösheten. Ungefär 17 procent var hänvisade till akutboende, härbärge, jourboende eller uteliggare och 13 procent hade varit hemlösa minst 7 år.
En grupp är de som bor tillfälligt och utan kontrakt hos kompisar, bekanta, familj, släktingar eller har ett tillfälligt andrahandskontrakt. En stor grupp av de hemlösa bor redan i dag i egna lägenheter och deras problem är att de inte kan få ett eget kontrakt och boendet är osäkert. En annan grupp står i färd med att skrivas ut från fängelser, sjukhus och behandlingshem och saknar bostäder inför sin utskrivning. Kvinnornas andel i kartläggningen 2005 var 26 procent och de utomnordiska invandrarna 14 procent. Bostadsforskarna har visat att de här grupperna kan vara drabbade av diskriminerande mekanismer på bostadsmarknaden.
Föreställningen om att missbruk eller misskötsamhet är grunden till hemlöshet är djupt rotad, vilket innebär att en liten grupps problem spiller över på andra grupper.
Diskussionen om personer som inte kan bo handlar i regel om de 17 procent som bor på akutboende, härbärge, jourboende eller är uteliggare. Och det är ofta denna grupp allmänheten kommer i kontakt med. I denna grupp är missbruk och psykisk sjukdom också vanlig. Men det är inte säkert att detta orsakar hemlöshet eller att människor inte kan bo. Forskning har visat att det kan vara tvärtom, dvs. att hemlöshet antingen skapar eller drastiskt förvärrar missbruk och psykisk sjukdom. Men det kan också vara så att både missbruk/psykisk sjukdom och hemlöshet kan vara resultat av andra faktorer, som marginalisering, fattigdom, diskriminering på bostadsmarknaden. Bland de mängder av socioekonomiska orsaker som finns till hemlöshet fäster man uppmärksamheten på några få faktorer som har individuell bakgrund och utesluter på grund av dessa en grupp från bostadsmarknaden.

Försök har visat att om man först ordnar lämpliga bostäder där de hemlösa kan finna sig tillrätta, och sedan försöker att lösa eventuella problem skapar det en större motivation och en större vilja till behandling. Det kan vara svårt för dem som varit hemlösa lång tid att vidmakthålla motivationen för avgiftning och skötsamhet i och med att de ständigt uppehåller sig i missbruksinviterande miljöer och ständigt brottas med var de ska bo. Missbruket ligger nära till hands som en surrogatlösning. Att söka arbete och bostad när man är hemlöshet är ett hopplöst företag.
Slutsatsen är att alla kan bo, men en del behöver mer stöd och hjälp och andra behöver mer anpassade boendealternativ, där deras livsföring kan normaliseras.

Fråga:
Redan idag är det många skötsamma hårt arbetande och skattebetalande - såväl unga familjer som ensamstående ungdomar - som fåfängt söker bostad. Om man skulle upplåta gräddfiler för kategorier som har de precis motsatta referenserna skulle det inte vara en grov provokation mot dem som sköter sig och kan undergräva samhällsmoralen?
Svar:
Den här typen av argument har använts ganska ofta i socialpolitikens historia t.ex. i diskussionen om allmän pensionsförsäkring 1913 vid införandet av allmän och lika rösträtt 1919/1921. Av moraliska skäl ville man utesluta vissa grupper som inte ansågs värdiga eller hade uppvisat ett klandervärt beteende. När man väl infört reformerna fullt ut har den här typen av argument självdött. Alla samhällen som bygger på solidaritet och humanism måste ge en hjälpande hand till dem som har hamnat på samhällets skuggsida. Många undersökningar bland medborgare runt om i Europa visar att det finns en stor uppslutning omkring uppfattningen att en egen bostad är en förutsättning för ett normalt och värdigt liv.

Tillbaka