Antologin är den första av sitt slag och ger en översikt över gapmending-pedagogik i sex europeiska länder.
Gapmending-pedagogik betyder i korthet att socionomstudenter och ”uppdragsstudenter” från brukarorganisationer studerar, delar erfarenheter och utvecklar projekt tillsammans på lika villkor.
Heule och Kristiansen beskriver i sin artikel Sweden: Power, Experiences and Mutual Development. Using The Concept of Gap-Mending in Social Work Education vad de tycker gap-mending borde handla om. Bland annat argumenterar Kristiansen och Heule med hjälp av Hasenfeld (1992) för en ”omfördelning av makt” där brukare får mer makt över sina liv - jämfört med en situation där det idag finns maktförhållanden mellan socialarbetare och brukare, samt en strukturell diskriminering som brukare utsätts för.
Heule och Kristiansen skriver därtill i antologin om de positiva erfarenheter som Mobiliseringskursen gett upphov till. De skriver bland annat att kursen lett till att brukare nu har startat nya användarorganisationer och att flera av de projektidéer som utvecklats under kursen har fått medel så att det varit möjligt att genomföra dem i praktiken.