I rapporten kartläggs i vilken omfattning civilsamhällesorganisationer med sociala och vårdande verksamheter faktiskt utvärderar sin verksamhet, hur man går tillväga, samt skälen bakom, relaterade till omvärldsfaktorer såsom uppdrag från det offentliga.
Studien visar att utvärderingspraktiken är vanligt förekommande inom det civila samhällets socialt inriktade organisationer, och att den ofta är egeninitierad och i lägre grad påtvingad.
Samband mellan finansiering och praktik
Enkätsvaren visar på samband mellan finansiering och utvärderingspraktik. Den självpåtagna redovisningspraktiken har ett samband med den finansiering som kommer från gåvogivare och medlemsavgifter. Den ålagda utvärderingspraktiken kan relateras till utförd verksamhet enligt lagstiftning såsom SoL, LSS, HSL, något som driver på utvärderingskrav. Liksom tidigare forskning visat är det organisatoriska fält verksamheten befinner sig i en faktor som påverkar utvärderingspraktiken. Förväntan från politiker och tjänstemän tycks driva på benägenheten att utvärdera.
En framträdande bild i enkätsvaren är en utvärderingspraktik som möter ett internt kunskapsbehov; detta bryter delvis mot bilden av bred tveksamhet och motstånd mot utvärderingspropåer liksom antagandet att det i huvudsak är en granskningspraktik driven av externa krav och förväntningar.
Mer information
Läs hela rapporten: