Vad hände efter att kommunerna fick ansvaret för äldreomsorgen?

Publicerad 20 juni 2018

1991 beslutades en ny lag som gav kommunerna möjlighet att relativt fritt organisera sin verksamhet. Detta gav nya förutsättningar för att organisera den kommunala äldreomsorgen, men också att använda externa utförare. Vad hände med äldreomsorgen under tiden efter de olika riksdagsbesluten i början av 1990-talet?

I en ny forskningsrapport har Per Gunnar Edebalk tittat på äldreomsorgens utveckling under den första perioden efter detta, 1994-2006, när Socialdemokraterna hade regeringsmakten. Edebalk skriver bland annat att man under perioden såg en generell minskning av hemtjänst och särskilda boenden. Detta innebar ökad press på anhöriga och mer av samarbete med frivilligorganisationer. De tomrum som skapades aktualiserade i sin tur skattereduktion för hushållsnära tjänster och för ”mellanboenden”.

Under perioden uppkom också ett växande gap mellan politiska ambitioner och omsorgens realiteter. Edebalk skriver: ”[…] de som hamnar utanför äldreomsorgen blir verkligen utanför. Blomsterspråket, tillsyn, kvalitetsmätningar och utvärderingar handlar inte om uteblivna insatser.”