Julia Bahner är forskare i socialt arbete, med inriktning mot funktionshinder och sexualitet. Hon har skrivit boken Funktionshinder och sexualitet, som är en forskningsrapport baserad på intervjuer. Julia ville förstå hur personer med olika funktionshinder själva beskriver kärlek, relationer, barnlängtan och sexualitet.
Att sprida kunskap i samhället och göra forskning tillgänglig för de människor som berörs av den är en central del av forskaruppdraget. Julia Bahner beskriver hur hon vill att människor ska kunna känna igen sig i forskningen, göra sina egna tolkningar och använda kunskapen för att formulera sina egna perspektiv.
- Det var precis det som hände i det här projektet. Författarna tog forskningen vidare genom sina egna erfarenheter och skapade något som både är kunskapsspridning och kunskapsutveckling, säger Julia.
Släppefest
Den 25 augusti var det dags för lanseringsfest av en lättläst version av boken, på Riksförbundet FUB i Stockholm. Therese Wappsell, Sofia Wångmar, Eleonor Belin, Thomas Kjellberg, Sira Rehn, Cecilia Hornberg, Iris Krupke och Aline Groh har med utgångspunkt i Julias Bahners bok tillsammans skrivit boken Funktionshinder och sexualitet - en lättläst bok om våra erfarenheter.
- Jag ville möjliggöra en mer tillgänglig version av min bok Funktionshinder och sexualitet. Jag kände den här gruppen sedan tidigare genom projekt de haft kring sexualitet och relationer och visste att de hade intresse, kunskaper och erfarenheter från att arbeta med frågorna, så jag föreslog att de skulle söka stöd från RFSU:s Ottarfonden - och det fick de! Jag är så glad och stolt över det här! säger Julia Bahner.
Thomas Kjellberg är en av författarna:
- Nu när jag har blivit äldre tänker jag på hur det var förr med institutionerna. Personer med intellektuell funktionsnedsättning hade inga egna röster. För mig är det här inte bara en bok utan en seger för vår målgrupps framtid. Vi för vår egen talan!
- För mig är det forskning när den är som bäst. När kunskap lämnar universitetet, möter människors levda erfarenheter och fortsätter att utvecklas genom deras egna röster. Då lever forskningen vidare i nya former, och då kan den också bidra till förändring, avslutar Julia.
