– Vi ser tendenser som kan leda till en viss försiktighet. Den decentraliserade diakonin kan riskera en passivitet i förhållande till nya samhällsfrågor och samarbeten. Vår undersökning vittnar till exempel om en osäkerhet i hur man ska agera i vissa situationer. Samtidigt ser vi ambitioner att samordna lokala resurser – både bland anställda och volontärer – för en handlingskraftigare församlingsdiakoni, säger forskarna Torbjörn Hjort och Stig Linde som skrivit rapporten Decentraliserad diakoni - en studie av tre församlingar.

Rapporten handlar om hur Svenska kyrkan, en organisation med 5,8 miljoner kyrkotillhöriga, agerat och förhållit sig till tiggeri och ensamhet bland äldre i mitten av 2010-talet.

Syftet från forskarnas håll har bland annat varit att se hur man som tidigare statskyrka men idag som frivilligorganisation förhållit sig till yttre och inre förväntningar till de två samhällsutmaningarna.

Det forskarna kunde se i sin undersökning var att det inte förekom några styrnings- och samverkansriktlinjer från nationell nivå eller från de regionala stiften. Istället var det upp till församlingarna själva att bedriva det diakonala arbetet på ett mycket självständigt sätt.

– Vi är överraskade över att man på tjugo år efter att Svenska kyrkan slutade vara statskyrka inte kommit längre med att bygga upp en församlings- eller stiftsövergripande struktur för de diakonala insatserna, säger Torbjörn Hjort och Stig Linde.

Rapporten bygger på intervjuer med diakoner, kyrkoherdar och representanter för kyrkoråd i tre olika typer av församlingar.