Malin Arvidson
Universitetslektor | FD i sociologi, docent i socialt arbete
Redovisning och ansvar - det ålagda och det självpåtagna
Författare
Redaktör
- Stig Linde
- Roberto Scaramuzzino
Summary, in Swedish
Att kunna redovisa resultat ser vi i dagens samhälle som en självklar del av en organisations verksamhet. Privata profitdrivna företag liksom även alltmer offentliga organisationer styrs idag genom en marknadslogik som bland annat bygger på kontraktsbaserade uppdrag vilka förutsätter en granskning av hur de offentliga medlen används. Liknande krav på att utvärdera resultat och framgång blir i allt högre grad en angelägenhet även för ideella organisationer.
Det som är särskilt utmanande för ideella organisationer är att raden av intressenter som uttrycker förväntningar på hur och vad som skall utvärderas är lång. Intressentgrupper inkluderar till exempel klienter, andra ideella organisationer, volontärer, samverkanspartners, offentliga finansiärer, sponsorer och privata gåvogivare. Dessa intressenter har olika idéer om hur verksamheten skall mätas och vad som skall rapporteras, med skilda förväntningar och krav. Men det är värt att notera att det inte bara är externa intressen som är för handen utan även de ideella organisationernas egna ideologiska stadganden och värden. Intressentrelationerna kan beskrivas som ansvars- eller redovisningsrelationer. En uppåtriktad ansvarsrelation avser återkoppling till myndigheter, stiftelser eller andra finansiärer; en nedåtriktad ansvarsrelation gäller ”klienter”, vilka kan vara brukare eller målgrupper för service eller tjänster, i vissa fall det lokala sammanhanget eller lokalsamhället; och en horisontell redovisningsrelation gäller organisationen själv och dess grundläggande uppdrag, liksom lokala samverkansaktörer och volontärer. Relationerna kan placeras både geografiskt och hierarkiskt, där de uppåtriktade relationerna inte sällan får företräde.
Redovisningsrelationer kan även beskrivas ha två ansvarsdimensioner. Å ena sidan en extern, ålagd skyldighet (accountability) som bygger på krav på återkoppling genom redogörelser för åtaganden. Å andra sidan en intern, självpåtagen skyldighet (felt responsibility) som bygger på att känna ansvar, både relaterat till individers agerande och organisationens uppdrag. Den uppåtriktade redovisningsrelationen förstås vanligtvis som ett åläggande från andra organisationer, så som olika former av rapporteringskrav. Den horisontella och nedåtriktade redovisningsrelationen är oftare resultatet av ett eget upplevt självpåtaget ansvar där metoderna är mindre formaliserade. Begreppen ålagt ansvar och självpåtaget ansvar använder vi för att strukturera utvärderingspraktiker i ideella organisationer.
Den ideella organisationens utvärderingspraktik är med andra ord präglad av komplexitet av olika slag där utvärdering fyller flera olika funktioner. Denna utvärderings- och redovisningspraktik kräver också resurser.
Det som är särskilt utmanande för ideella organisationer är att raden av intressenter som uttrycker förväntningar på hur och vad som skall utvärderas är lång. Intressentgrupper inkluderar till exempel klienter, andra ideella organisationer, volontärer, samverkanspartners, offentliga finansiärer, sponsorer och privata gåvogivare. Dessa intressenter har olika idéer om hur verksamheten skall mätas och vad som skall rapporteras, med skilda förväntningar och krav. Men det är värt att notera att det inte bara är externa intressen som är för handen utan även de ideella organisationernas egna ideologiska stadganden och värden. Intressentrelationerna kan beskrivas som ansvars- eller redovisningsrelationer. En uppåtriktad ansvarsrelation avser återkoppling till myndigheter, stiftelser eller andra finansiärer; en nedåtriktad ansvarsrelation gäller ”klienter”, vilka kan vara brukare eller målgrupper för service eller tjänster, i vissa fall det lokala sammanhanget eller lokalsamhället; och en horisontell redovisningsrelation gäller organisationen själv och dess grundläggande uppdrag, liksom lokala samverkansaktörer och volontärer. Relationerna kan placeras både geografiskt och hierarkiskt, där de uppåtriktade relationerna inte sällan får företräde.
Redovisningsrelationer kan även beskrivas ha två ansvarsdimensioner. Å ena sidan en extern, ålagd skyldighet (accountability) som bygger på krav på återkoppling genom redogörelser för åtaganden. Å andra sidan en intern, självpåtagen skyldighet (felt responsibility) som bygger på att känna ansvar, både relaterat till individers agerande och organisationens uppdrag. Den uppåtriktade redovisningsrelationen förstås vanligtvis som ett åläggande från andra organisationer, så som olika former av rapporteringskrav. Den horisontella och nedåtriktade redovisningsrelationen är oftare resultatet av ett eget upplevt självpåtaget ansvar där metoderna är mindre formaliserade. Begreppen ålagt ansvar och självpåtaget ansvar använder vi för att strukturera utvärderingspraktiker i ideella organisationer.
Den ideella organisationens utvärderingspraktik är med andra ord präglad av komplexitet av olika slag där utvärdering fyller flera olika funktioner. Denna utvärderings- och redovisningspraktik kräver också resurser.
Avdelning/ar
- Socialhögskolan
Publiceringsår
2017
Språk
Svenska
Sidor
101-121
Publikation/Tidskrift/Serie
Socialt arbete i civilsamhället - aktörer, former och funktioner
Dokumenttyp
Del av eller Kapitel i bok
Förlag
Studentlitteratur AB
Ämne
- Social Work
Nyckelord
- accountability
- felt responsibility
- ålagt ansvar
- självpåtaget ansvar
- ideella organisationer
- utvärdering
- granskning
- effektrapport
Status
Published
Projekt
- Granskningssamhällets krav och civilsamhällets (re)aktioner
ISBN/ISSN/Övrigt
- ISBN: 978-91-44-11696-9