Inom forskningen pågår det en diskussion om det sociala arbetets förändrade villkor. Ökande standardisering, marknadisering och evidens-baserad praktik är exempel på faktorer som har diskuterats i relation till det sociala arbetets utveckling i Sverige. I en ny artikel visar Susanna Johansson och Lina Ponnert hur barnavården idag präglas av både juridifiering, genom ökat fokus på lagstiftning, barn som rättighetsbärare och ett rättsligt språkbruk, och ökad standardisering av arbetet genom exempelvis olika utredningssystem och riktlinjer.

De exempel som artikeln analyserar handlar om barnkonventionen, BBIC och barnahus. Artikeln visar hur juridifiering och standardisering å ena sidan hänger samman, och å andra sidan utgör separata fenomen som kan verka oberoende av varandra och påverka praktiken på olika sätt. Det gemensamma är till exempel att båda styrformerna utgår från en generaliserad bild av klienten med förutsebarhet och transparens som ideal, vilket förnippas med formell rättssäkerhet.

Samtidigt är flexibilitet en central utgångspunkt i socialt arbete för att möjliggöra individuell behovsbedömning utifrån människors olikhet. Diskursen kring barnskydd tenderar därmed att fokusera på hur barns formella rättigheter ska stärkas och värnas, med fokus på lagstiftning och transparenta procedurer, men detta kan samtidigt innebära en förskjutning bort från att diskutera hur man ska säkra barns faktiska välfärd och säkerhet i praktiken.

Vad kan detta innebära för det praktiska sociala arbetet?

Vi ser att det är en utmaning för professionella i social barnavård att navigera inom ramen för dessa båda styrformer, juridifiering och standardisering, utan att förlora sin egen professionella identitet och de kärnvärden som förknippas med socialt arbete. Det finns därmed ett behov att diskutera vad professionalitet inom socialt arbete borde handla om.

Hela artikeln kan laddas ner från Lunds universitets forskningsportal.