Erik Eriksson är lärare på Socionomprogrammets första kurs

Var pluggade du till socionom, och vad var det som lockade dig till socionomyrket?

Jag läste här på Socialhögskolan i Lund och blev färdig socionom 2007. När jag började på programmet var det mest med utgångspunkt i ett intresse för samhällsfrågor, och speciellt frågor som hade med socialpolitik och social utsatthet att göra. Sociologi eller statsvetenskap hade också kunnat vara aktuellt för mig att läsa, men jag ville gå en utbildning som hade en tydligare praktisk förankring. Jag hade däremot ingen tydlig bild av vad inom socialt arbete som jag ville jobba med – jag var framförallt intresserad av att lära mig om och förstå sociala problem och ojämlikhet i samhället. 

Vad var det som lockade dig till att börja undervisa i socialt arbete?

För mig kom undervisningen som en naturlig del av arbetet när jag blev antagen till forskarutbildningen i socialt arbete och anställd som doktorand. Socialt arbete är en central del av ett välfungerande demokratiskt samhället och det är viktigt att det finns duktiga socionomer som jobbar ute på fältet, därför har det alltid även känts givande för mig att kunna bidra till detta genom att undervisa på socionomprogrammet. Jag tror också att jag har viss fallenhet för att vara pedagogisk och förklara saker, och jag tycker att det är roligt att undervisa. 

Du forskar ju också, vad forskar du om?

Tidigare har jag forskat mycket om hur brukare, klienter och patienter kan bli delaktiga och utöva inflytande inom olika välfärdsorganisationer, så som socialtjänst, psykiatri och arbetsförmedling. Just nu bedriver jag däremot ett forskningsprojekt som handlar om unga vuxna som har stora skuldsättningsproblem. Vi gör upprepade intervjuer med personer som är mellan 18 och 25 år som har stora skulder, och studerar hur ekonomisk skuldsättning påverkar ungas sociala situation och inträde i vuxenlivet. Överskuldsättning kan ses som ett ’nytt’ socialt problem i det moderna samhället, och är därför viktigt att undersöka.

Du är en av de första lärarna som studenterna på Socionomprogrammet träffar. Hur upplever du det första mötet?

Spännande! Det är alltid kul att träffa de nya studenterna på den första introduktionen på socionomprogrammet. Det är mycket förväntan och kanske en del nervositet, både från studenter och lärares sida. I detta allra första möte försöker jag fokusera på att välkomna studenterna och skapa en trygg och positiv känsla. Sedan pratar jag lite om hur vi undervisar och tänker kring lärande och kunskap på universitetet.

Hur tror du att en ny student på Socionomprogrammet upplever den första tiden hos oss?

För många studenter tror jag att det känns ganska omtumlande i början, med mycket som är nytt och obekant – och det är också helt naturligt. Här tänker jag att det är extra viktigt för mig som lärare att kunna vara tillgänglig, tydlig och pedagogisk, för att stötta studenterna genom den första fasen av utbildningen och hjälpa dem komma in i rutinerna på universitetet. Sedan handlar mycket också om att ge studenterna en bra introducerande förståelse för vad socialt arbete handlar om. 

Vad är roligast med att vara lärare på Socionomprogrammet?

Det är mycket som är roligt, men jag tycker om att handleda större studentuppgifter, då får man möjlighet att jobba med studenterna under en längre tid och stötta dem i deras lärande. Sedan är det alltid kul med engagerade och intresserade studenter som ställer frågor och går i dialog.

Efter socionomutbildningen finns det många yrken att välja mellan. Men vad är det bästa med att jobba som socionom, generellt?

Just att det finns så många olika arbetsplatser och yrken att välja på är bra, sedan finns det också stora möjligheter att fortsätta att lära sig och utvecklas som professionell även om man är kvar inom ett och samma yrke. Socionomprogrammet är en professionsutbildning, och det är viktigt att få en teoretisk och metodologisk grund att stå på innan man börjar jobba praktiskt, men mycket av det vardagliga arbetet handlar om mellanmänskliga möten, att fatta beslut eller bedriva behandling som stöttar individer till en bättre livssituation, och det är inget som man är fullärd inom när man tar examen. Att du känner att du hela tiden utvecklas och blir bättre på ditt arbete ju längre du jobbar tror jag är något av det mest tillfredställande med att vara socionom, att du blir bättre på att förstå och stötta människor. 

Har du något tips till den som funderar på att studera till socionom på Lunds universitet?

Innan man söker till utbildningen tänker jag att det är viktigt att sätta sig in lite i vad det innebär att vara socionom, vilka yrken man kan jobba inom, och fundera på om det är något som intresserar en. Känner man det – eller om man bara är intresserad av att förstå sociala problem och socialt arbete i allmänhet – då är det bara att söka! När man väl börjar på programmet tänker jag att man ska låta ens intresse och nyfikenhet vägleda studierna, det brukar oftast ge bäst resultat.