Tuva Sandberg gjorde Minor Field Studies på Sri Lanka

Vilken utbildning och termin går du?

Jag läser socionomprogrammet på Campus Helsingborg. Jag sökte stipendiet för Minor Field Studies under termin 5 och gick termin 6 när jag reste.

Hur kom det sig att du ville göra MFS?

Det var en spontan grej att ansöka. Jag hade precis gjort slut med min partner, så jag var ledsen under min VFU (verksamhetsförlagd utbildning), Då kom det ett mejl från skolan om MFS. Först tänkte jag inte söka, men det där mejlet låg kvar i hjärnan… Efter ett tag kollade jag på LU:s webbsidan om stipendiet, och då var det bara kort ansökningstid kvar. Jag har aldrig haft en tanke på att studera utomlands innan och jag är inte så resvan, med då tänkte jag att ”Det här! Nu ansöker jag!” När jag väl bestämt mig nöjer jag mig inte innan jag fått det jag vill ha. Jag och en kursare peppade varandra och hjälpte varandra genom ansökningsprocessen, även om vi inte sökte tillsammans.

Berätta om ditt examensarbete.

Mitt examensarbete heter ”Climate Change and transformed Social Work?”. Jag ville göra en uppsats kring ett ämne som inte är så vanligt. Jag hade läst tidigare forskning som tagit upp hur klimatet påverkar migrationen i världen och blev intresserad. Vi socialarbetare kommer att möta fler och fler klimatflyktingar, och med det att ställas inför nya utmaningar. 

Initialt ville jag undersöka hur människor i professionen i Sri Lanka uppfattar sociala problem i förhållande till klimatkrisen. Hur ser de på behoven de drabbade har? Vad hade de drabbade behövt för stöd? Hur kan man koordinera insatser?

Nu när jag varit där tänker jag att jag kanske kommer fram till att mina frågeställningar inte är relevanta; många människor i Sri Lanka behöver akut hjälp. Så det kanske mer kommer att handla om hur socialt arbete i förhållande till klimatarbete ser ut i Sri Lanka.

Varför valde du just Sir Lanka för dina fältstudier?

Man får en lista med låg- eller mellaninkomstländer när man ska söka. Direkt strök jag alla länder UD har avrått att åka till och alla länder i Europa och Afrika, så listan blev kortare. Bangladesh fanns kvar på listan och var egentligen mitt förstahandsval. Mina föräldrar har många fina upplevelser och minnen från Indien, så jag tyckte att det vore kul att uppleva något liknande. Indiens grannland Bangladesh är drabbat av mycket klimatproblem och har väldigt många klimatflyktingar som migrerar från utsatta områden och bosätter sig i slummen, så det passade mitt område bra. Jag fick stöd i ansökansskrivandet av min kursföreståndare Teres Hjärpe, fick kontakt med en person på en organisation i Bangladesh som kunde vara min handledare, och till slut blev det en ansökan. Sen lämnade jag in den och väntade… I början av juni fick jag positivt besked, jag skulle åka! Då började media rapportera om oroligheter i Bangladesh, det var uppror och protester i huvudstaden Dhaka, och Bangladesh hamnade på UD:s lista för länder de avrådde från att åka till. Då fick jag tänka om fort. Sri Lanka var min plan B, det är likt men ändå olikt och har samma typ av utmaningar. 

Fick du med dig det du hoppades på och behöver för ditt examensarbete?

Det är svårt att veta, jag har inte kommit så långt i skrivandet än, jag ska gå upp med den i juni först. Men jag har otroligt mycket empiriskt material, så antagligen har jag det. Jag har lärt mig jättemycket under min MFS: om landet, kulturen, människorna, religionens påverkan… jag får se vad det landar i, i uppsatsen.

Berätta om ditt fältarbete!

Min handledare Malin Arvidson var ett jättebra stöd när jag planerade intervjuerna. Jag pratade mycket med henne och hon sade: var öppen, ställ frågor om allt som har med detta att göra, ta med dig så mycket du bara kan, var nyfiken, lär dig av de du träffar! Därför gjorde jag semistrukturerade intervjuer, där personen som intervjuas styr vad samtalet handlar om. Min uppgift är att plocka ut det som är relevant för min uppsats.

Jag intervjuade främst människor som har insikt i klimatet och klimatförändringarnas sociala påverkan. Det finns inga professionella socialarbetare i den mening vi menar på Sri Lanka, och det är inte så uppstyrt som här hemma. Jag intervjuade bland annat en av de största klimataktivisterna i Sri Lanka, en undersökande journalist som riktat in sig på klimatförändringar, medarbetare på olika organisationer (t ex personer som beräknar regnmönster och hjälper bönder) och personer som jobbar med biståndsarbete. Det var mycket community-living, det kunde till exempel vara en person som fått förtroende och fungerade som socialarbetare i en by – just förtroendet var viktigt. Den personen kunde också föra folks talan i högre instanser. Jag har även träffat personer som lever i utsatthet, minoritetsgrupper, alltså de som påverkas mest av klimatförändringarna. De fattigaste drabbas hårdast, och har inte möjlighet att förbättra sin situation. Skördarna kan bli sämre på grund av klimatförändringar, de får sämre inkomst, de känner desperation och tar till alkohol vilket kan leda till familjevåld. Jag har träffat runt tjugo personer för mitt empiriska material, sen har jag pratat med ännu fler utöver som inte är inräknade där.

Det var många starka känslor vid intervjuerna, stunder med intervjupersoner som etsat sig fast. Ungdomar som var oroliga för sina föräldrar och föräldrar som var oroliga för sina barns framtid. När jag frågade hur de märker av klimatförändringarna, var svaren ofta att de inte kan tänka på det, de har större, akuta och närmre problem i vardagen, som försörjning och överlevnad. Många tänker inte på att ett förändrat klimat som påverkar skördarna negativt kan bero på klimatkrisen, som är orsakad av människor i andra delar av världen.

Hur länge var du på Sri Lanka?

Två månader, från början av november till januari.

Var vistelsen och arbetet som du förväntade dig?

Det var en chock att komma till Colombo där jag skulle bo. Jag hade ingen att prata med, kände mig utsatt emellanåt och var lite nojjig. Hur gör jag om jag till exempel blir sjuk? Visst, jag hade kontaktpersoner, men man känner ju inte dem riktigt i början. 

Stipendiet får man använda som man vill, och jag behövde en trygg bas för att jag inte är så resvan. Så jag använde pengarna till flygresan och en egen lägenhet. Det var läskigt att komma dit, Colombo är inte så turistigt och det var mycket jag inte förstod. 

Första månaden var jag mest med min kontaktperson och gjorde fältstudier. Sen kom min kompis från Sverige och hälsade på! Hon var där i två veckor och jag tog det lite lugnare den perioden. Vi reste runt och lärde känna ön. Då blev jag lite lugnare och inte lika nojjig. Vi var på sydkusten och gjorde sen en tågresa över bergen på centrala ön, det var en fantastisk upplevelse! Långsamt tåg med vacker utsikt över bergen. Vi anlitade också en guide som visade oss runt.

Efter kompisen åkt hem åkte jag ner till sydkusten igen, satt där och transkriberade en del av intervjuerna. Jag firade också jul och nyår där med vänner från Malmö som är halv-lankeser. 

Vad gjorde du på fritiden? Hittade du vänner?

De första veckorna var jag antingen ute på fältstudier eller upptäckte stan Colombo tillsammans med min kontaktperson, då hade jag ingen fritid. När det blir mörkt ska man inte vara ute som ensam kvinna där. Jag blev medbjuden av kontaktpersonen till ett möte, och där träffade jag en tjej i min ålder som tog med mig på upptäckardag på stan. 
Mot slutet av min resa befann jag mig utanför Colombo och det där var lättare att connecta med människor att umgås med på fritiden.

Hade du hemlängtan?

Jag hade mycket panik i början, haha, men kanske inte direkt hemlängtan. Jag blev medveten om hur privilegierad jag är med det livet jag har hemma, fin lägenhet och så. I början tänkte jag att jag kanske inte är en person som gillar att resa? Men sen gick det över och jag ville inte åka hem…

Tror du att du i framtiden (i arbetslivet) kommer att ha nytta av att du gjort MFS utomlands?

Klimatförändringar blir mer och mer aktuellt och relevant även här hemma. Men jag vet inte direkt hur relevant kunskapen jag fått med mig kan vara för en arbetsgivare här i Sverige. Jag har i alla fall bevisat för mig själv att jag vågar, och att jag vågar lita på människor, och jag har fått mer förståelse för kulturella skillnader. Jag är också mer intresserad av att jobba utomlands nu, det känns som att man måste passa på!

Har du tips till andra studenter som är nyfikna på att göra MFS?

Kolla på universitetets webb om MFS, där står allt om ansökningsperioder och hur man gör. Var inte rädd att ta kontakt med din lärare eller kursföreståndare och få hjälp med ansökan, eller MFS-ansvarig på Externa relationer. Förbered så mycket som möjligt innan du åker ut. Jag läste tidigare forskning, gjorde intervjuguide, bokade intervjuer, förberedde informationsblanketter och hade mycket kontakt med olika personer i Sri Lanka innan jag åkte. 

Nu när jag är hemma igen är det lite stressigt att skriva uppsatsen samtidigt som jag gör mina kurser på sista terminen… Men det är värt det!

FAKTARUTA:

Minor Field Studies (MFS) är ett SIDA-finansierat stipendium för fältarbete om globala utvecklingsfrågor i ett låg- eller medelinkomstland.  Stipendiet ger dig möjlighet att samla material till ett examensarbete på kandidat-, magister- eller masternivå.

Läs mer om Minor Field Studies på lu.se:
Minor Field Studies | Lunds universitet