Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Hemlös Malmöbo till sista vilan - Marcus Knutagård minns George

Foto. Grön parkbänk med gravljus framför.
Bänken som var Georges hem.

Marcus Knutagård, Socialhögskolan, forskar om hemlöshet och för honom har den hemlöse mannen som kallades George varit en del av stadsbilden i Malmö under många år.

Som hemlöshetsforskare har Marcus Knutagård följt hemlöshetssituationen i Malmö (och andra platser i Sverige) sedan 2002, först genom sitt avhandlingsarbete och därefter i olika forskningsprojekt.

När jag skrev min avhandling handlade ett kapitel om olika platser och en av dessa var den bänk som George hade som sitt hem, säger Marcus.

I avhandlingen finns fotografier på bänken och andra platser med. Marcus skriver bland annat om när bänken togs bort och ersattes med en annan. Marcus fick möjligheten att samtala med George om detta. 

- När jag nåddes av att George hade dött, blev jag tagen och skrev en dikt till honom. Jag lade ut dikten på sociala medier och då var det några som uppmärksammade den som själva hade en koppling till George på olika sätt. En av dessa kontaktade mig inför begravningen och frågade om jag kunde läsa upp dikten.

Marcus berättar att det kändes fint att få vara med vid Georges begravning och det var fantastiskt att få höra berättelser som andra människor hade om honom och deras relation till George.

- Att ingen kände till hans faktiska identitet är sorgligt, men på ett sätt också fint - att han fick både leva och dö, så som han själv ”valt”. Jag tror att det var vintern 2010 eller 2011, då det var extremt mycket snö och kallt i Malmö. Då hade någon bemödat sig att skotta runt just hans bänk, men på andra sidan Floras hage där de andra bänkarna stod, var det inte skottat. För mig är det en mycket fin handling.

Many call you George
Others call you Q
I know you by a different name,
But I know that you are you.

You paid your rent
They stole your home
Returned it without consent
in a shape less like your original dome.

Your home was in Flora’s Garden
Some saw your maison as a bench
They do not know French,
I beg your pardon.

You opened your door, closed it and made your way
We still don’t know your birthday
Some gave you Christmas presents
Others a cupper, a meal or a cinnamon bun
But it was not you, but us that were always on the run.

A gentle hand under your glove
wearing your black thick outdoor clothing
putting one hand on the heart in gratitude
You did nothing to exclude, but society failed to include.
Your way is imposing
Love

Many gave you things
You kept your integrity
Your identity is still unknown
It is not enough with our empathy.

You were found and moved by people in white capes
You moved many of us in different shapes
You left us in December,
But I know that we will always remember
you did not pass unnoticed
on your way to the remotest.

The funeral is not set yet
Many want to show their condolences
I make my bet
Where you are going;
there will be a lot less nonsenses
Our lit candles are now glowing.

Many called you George
Others called you Q
I knew you by a different name,
But I know that you are still you.

M. Knutagård