Bakgrund

Studien Sökes: barnombud tar avstamp i forskning som påvisar diverse utmaningar med att förverkliga ett barnrättsbaserat socialt arbete i praktiken. Exempelvis finns studier som visar att barns röster och delaktighet i socialtjänstens arbete med utsatta barn tenderar att minskas i varje steg av en barnavårdsutredning, och att insatser oftast tillsätts utifrån de vuxnas problemformuleringar och behov (Heimer, Näsman & Palme 2018). FN:s barnrättskommitté har också riktat skarp kritik mot att barns uppfattningar inte tas tillvara på ett tillfredsställande sätt inom svensk socialtjänst (Barnrättskommittén 2015). Att barn i utsatta livssituationer – trots sin resurssvaghet och beroendeställning – ofta beskriver att deras berättelser inte tas på allvar i myndighetssammanhang, är något som återkommande även har påpekats i svensk barnavårdsforskning (se t.ex. Singer 2012; Hultman & Cederborg 2013; Hyvönen & Alexanderson, 2014; Brunnberg & Visser-Schuurman 2015).

För att stötta barn i deras kontakt med myndigheter erbjuder flera svenska barnrättsorganisationer idag stöd till barn genom ett barnombud. Rollen innebär att ombuden stödjer enskilda barn i kontakten med sociala myndigheter i syfte att stärka barnens röster och rättigheter i beslut som berör barnen. Begreppet barnombud används även i andra sammanhang, till exempel inom psykiatrin för den funktion som har utvecklats för att tillgodose barns rättigheter som anhöriga enligt hälso- och sjukvårdslagen (Östman & Afzelius 2008). Det används också inom kriminalvården, i arbetet med att säkerställa barns rätt till kontakt med frihetsberövade föräldrar (www.kriminalvarden.se).

Barnombudsfunktionen är än så länge ett relativt nytt och marginellt fenomen i Sverige, och det saknas i stor utsträckning svensk forskning om fristående barnombud inom civilsamhället och deras funktion. Behovet av att inrätta oberoende barnombud har däremot lyfts fram i flera statliga utredningar (Barnrättighetsutredningen 2016; Framtidens socialtjänst 2021) – och i Utredningen om barns möjligheter att utkräva sina rättigheter (2023:40) föreslås nu att staten ska bidra till en etablering av barnrättsbyråer med oberoende barnombud. 

Syfte

I forskningsprojektet Sökes: barnombud undersöks hur barnombud från barnrättsorganisationer beskriver sitt arbete – och vad vi kan lära oss av deras erfarenheter och de utmaningar som det rymmer. Studiens syfte är att utveckla empirisk och teoretisk kunskap om barnombudens praktik och därigenom diskutera möjliga sätt att stärka rättigheter för barn i socialt utsatta livssituationer och förverkliga en barnrättsbaserad praktik i socialt arbete.

Metod

Studiens empiriska material består av kvalitativa djupintervjuer med barnombud i svenska barnrättsorganisationer. Intervjuerna genomförs med utgångspunkt i de frågor projektet har om barnombudsfunktionen och vilka implikationer som barnombudens samlade kunskap och erfarenhet kan ge. Projektet är huvudsakligen induktivt drivet, vilket innebär att mönster i insamlad empiri ligger till grund för teorival under analysarbetets gång. Forskningen tar dock avstamp i barndomssociologisk teoribildning, som har ett särskilt analytiskt intresse för skiftande syner på barns position och plats i samhället. Rådgivande yttrande har inhämtats från Etikprövningsmyndigheten inför projektstart.

Resultat

Resultat från studien framhäver vikten av att professionella runt barn i utsatta livssituationer arbetar tillits- och relationsbaserat och medvetet använder sig av maktutjämnande och icke-dömande principer för att kunna inta barnets perspektiv på sin omvärld. Resultaten bekräftas i brittisk forskning om oberoende barnombud (se t.ex. Barnes 2012‚ Dalrymple 2005‚ Boylan & Brace 2006; Sanders & Mace 2006) och i forskning om barns delaktighet i socialt arbete (se t. ex. Svensson 2023; Enell, Mattsson & Sallnäs 2023), där ett relationsbaserat förhållningssätt återkommande framträder som avgörande för möjligheten att stärka barn och ungas delaktighet i beslut som berör dem.