Lunds universitet firar 350 år. Läs mer på lu.se

Meny

Javascript verkar inte påslaget? - Vissa delar av Lunds universitets webbplats fungerar inte optimalt utan javascript, kontrollera din webbläsares inställningar.
Du är här

Det moderna åldrandet. Pensionärsorganisationernas bilder av åldrandet 1941-1995

Författare:
  • Håkan Jönson
Publiceringsår: 2001
Språk: Svenska
Sidor:
Publikation/Tidskrift/Serie: Lund Dissertations in Social Work
Dokumenttyp: Doktorsavhandling
Förlag: School of Social Work, Lund University

Abstract english

Popular Abstract in Swedish

Populärvetenskaplig sammanfattning Vilka är egentligen ”de äldre”? Vad innebär det att vara pensionär? Hur ska man åldras på rätt sätt? Frågor som dessa har under det nyss avslutade århundradet ställts och besvarats på många oliks sätt, beroende av sammanhang och tidsperiod. I vissa situationer har de äldres olikhet lyfts fram, i andra deras likhet. Ibland har åldrandets möjligheter uppmärksammats, ibland risker, utanförskap och diskriminering. I den här avhandlingen undersöker jag hur de svenska pensionärsorganisationerna PRO och SPF beskrivit äldre människor och deras situation i samhället från krigsåren i början av 40-talet, via 50- och 60-talens tillväxtår och till 90-talets systemskifte. Sveriges Pensionärsförbund (SPF) bildades 1939, har idag 208 000 medlemmar och ger ut tidningen Veteranposten. Pensionärernas Riksorganisation (PRO) bildades 1942, har 380 000 medlemmar och ger ut tidningen PRO-Pensionären. De två organisationerna har konkurrerat om att ansluta landets pensionärer, och periodvis anklagat varandra för att bedriva förtäckt partipolitik. Studien baseras på genomgångar av de 330 respektive 329 tidningar som PRO och SPF kommit ut med under 1941-1995, på organisationsmaterial, samt material som tidningarna hänvisat och förhållit sig till (populärgerontologisk litteratur, vetenskapligt material, offentliga utredningar, konferensrapporter, tidningsartiklar m.m.). För att begripa likheter, skillnader och utveckling av ”äldrebilderna” använder jag två analytiska redskap: tidsperioder och tolkningsramar. I avhandlingen används en uppdelning i tre tidsperioder - en fattigvårdsperiod som sträcker sig till skiftet mellan 40- och 50-tal, en välfärdsstatlig period som sträcker sig till mitten av 70-talet och en avslutande omprövningsperiod. De sociala förhållanden, politiska landskap, problembeskrivningar och tidsenliga retoriker som karaktäriserat olika perioder har påverkat trovärdigheten hos olika beskrivningar av de äldre och givit beskrivningar nya och oförutsedda innebörder. Med tolkningsramar avses pensionärstidningarnas karaktäristiska sätt att resonera om samhället och de äldre - om rättigheter och skyldigheter, om bra och dåligt åldrande. I studien av pensionärstidningarna identifierar jag fem tolkningsramar, som utvecklats i samverkan och konkurrens under de tre tidsperioderna. Tre av tolkningsramarna har i första hand utvecklats i resonemang och exempel om de äldres situation i samhället, medan två i första hand fokuserat de äldres aktivitet och livsstil. De två pensionärsorganisationernas äldrebilder har varit länkade till ideologiska beskrivningar som vunnit eller förlorat trovärdighet genom samhällets välfärdsutveckling. Under 40-talet stod striden mellan en socialdemokratisk vision om framväxten av ett rättvist folkhem för alla medborgare, och en vänsterradikal opposition, vars företrädare lyfte fram orättvisor och ironiserade över folkhemsidyllen. Under 50- och 60-talens tillväxtår framstod tolkningsramen om folkhemmet som trovärdig. Under 70-talet utmanades beskrivningarna av växande välfärd och samhällelig gemenskap av kritiska forskare som uppmärksammade brister inom den storskaliga vården. Med 70-talets ekonomisk kris och den socialdemokratiska förlusten av regeringsmakten inleddes en omprövningsperiod, där pensionärsföreningarna fick ägna större kraft åt att motverka nedskärningar och försvara sig mot påståenden om att de äldre blivit en gynnad grupp. I periodernas olika tolkningsramar har genomgående innehållit beskrivningar av orättvisor som drabbat de äldre och risker för deras hälsa och välmående. I analysen av materialet har jag försökt förstå denna inriktning som rimlig och till och med nödvändig för pensionärsorganisationernas existens. Alla föreställningar om att företräda de äldre får ytterst sin mening av grundläggande idéer om vilka de äldre är, vilka deras intressen är och varför de förtjänar en speciell representation. Därför måste pensionärsorganisationerna introducera sig själva som intresseorganisationer genom hänvisningar till missförhållanden och motåtgärder. Beskrivningar av orättvisor och risker skapar gemenskap mellan pensionärsorganisationernas olika medlemmar och opinion för samhälleliga förändringar. De löser upp spänningar mellan politik och nöjen och legitimerar organisationerna i relationen till statsmakterna. Aktiviteter som inte länkas till risker och orättvisor kan däremot ifrågasättas som onödiga eller döljande i förhållande till de äldres intressen.
The aim of the dissertation is to describe images of old age in the magazines of Sweden’s two largest pensioner organizations, and explain the character of those images in relation to the temporal contexts of the organizations and their aim to act as the representatives of pensioners. The study is based on the 329 and 330 magazines (1941–1995) that the organizations have submitted to attract members and spread political messages. As an analytical tool, interpretive frames are used to highlight and compare the organizations’ characteristic ways of describing old people and their position in society. These frames have constituted coherent perspectives that has made it possible for the two organizations to reach different conclusions on how to act in the best interest of old people. The characteristics of the three periods – the poverty period, the welfare-state period and the re-evaluation period – are used to put interpretive frames and old-age images into a context of conditions, reflecting development and change in the society surrounding the organizations. It is concluded that the interpretive frames of the organizations have been linked to competing ideological beliefs about the development of society, as well as scientific discourses on health and aging.



As a common trait, the organizations have produced and used two problem-oriented discourses. A discourse of risk-resource has juxtaposed images of old age by focusing on risks of old people becoming burdens to society, in opposition to the possibilities of their contributions as resources. A discourse of victim-resistance has highlighted victimization and injustices, which the organizations and old people themselves have provided resistance against. In the final analysis, the organizations are understood as social movements that have to produce images of risk and injustice in order to mobilize members for collective action and make claims for social change. Without a problem-oriented perspective the ability to create a shared identity of old people would be obstructed, and the organizations’ legitimacy as representatives of old people could be questioned.

Disputation

2001-04-01
10:15
Carolinasalen, Kungshuset, Lund
  • Svein Olav Daatland

Keywords

  • Social Work
  • theory of social work
  • Social changes
  • Social Policy
  • Social Movements
  • Interest Groups
  • Social Attitudes
  • Ageism
  • Pensioners
  • Aging
  • Elderly
  • Sociala förändringar
  • teorier om socialt arbete
  • Sociology
  • Sociologi

Other

Published
  • ISSN: 1650-3872
  • ISBN: 91-89604-01-6
  • ISRN: LUSADG/SASW–00/1029–SE
Håkan Jönson
E-post: hakan [dot] jonson [at] soch [dot] lu [dot] se

Professor

Socialhögskolan

+46 46 222 12 93

28

Studierektor för FU

Socialhögskolan

28

Socialhögskolan
Besök: Bredgatan 13, Lund
Postadress: Box 23, 221 00 Lund
Telefon: 046-222 00 00 (vxl.)
Fax: 046-222 94 12

Samhällsvetenskapliga fakulteten | Campus Helsingborg