Vad är bakgrunden till artikeln?

Bakgrunden är en sociologisk/kriminologisk studie om unga brottsutsatta, för vilken Malin Åkerström, professor på Sociologiska institutionen, var projektledare, och som jag och Veronika Burcar även deltog i. Brottsoffermyndigheten var finansiär.

Hur gjorde ni studien?

Vi intervjuade unga brottsutsatta med invandrarbakgrund som utsatts för brott av en ung person av ”svensk” bakgrund, samt unga personer med ”svensk” bakgrund som utsatts brott (rån och misshandel främst) av en ung person med invandrarbakgrund, för att se hur de beskrev och förklarade upplevelsen. Om de exempelvis tillskrev förövarens (eller ens egen) etnicitet någon betydelse, eller hade andra förklaringar.

Vilka var de viktigaste resultaten? Vilka lärdomar kan man dra?

 Artikeln fokuserar på de utsatta unga personerna med invandrarbakgrunds tendens att inte polisanmäla brottet de utsatts för, och deras förklaringar till (samt rättfärdigande av) detta. Det visas att de använder en maskulinitetsdiskurs snarare än en diskrimineringsdiskurs, trots att jag (som intervjuade denna grupp) specifikt frågade om motiv som diskriminering och misstro gentemot polisen i intervjuerna. Vi lärde oss att det är viktigt att ta hänsyn till intervjupersoners identitet och självpresentationer för att förstå deras obenägenhet att polisanmäla, och hur olika centrala diskurser och identiteter kan krocka med varandra. En offeridentitet (och -diskurs), som viljan att polisanmäla bygger till stor del på, kan krocka med en hegemonisk maskulin identitet som exempelvis betyder att visa sig stark, osårbar och att ”klara sig själv”.

Läs hela artikeln (på engelska) i tidskriften Nordic Social Work Resarch:

http://portal.research.lu.se/portal/sv/publications/refraining-from-rep…