Sedan våren 2016 är Sveriges kommuner skyldiga att ta emot asylsökande som beviljats uppehållstillstånd för bosättning enligt den så kallade bosättningslagen. Antalet flyktingar som anvisas till varje enskild kommun ett visst år avgörs av Migrationsverket och länsstyrelsen, men vad ”bosättning” innebär avseende tid, plats och kvalitet har kommunerna i stor utsträckning kunnat avgöra själva. I denna rapport beskrivs och granskas Malmö kommuns ställningstaganden och praktiska arbete för att bosätta anvisade nyanlända fram till hösten 2022, vilka hinder som har uppstått över tid, lösningar som valts och vad olika vägval har fått för konsekvenser.

Rapporten bygger på analyser av dokument och ett stort antal intervjuer som genomförts under åren 2018–2022. Den behandlar bakgrunden till lagen, kommunens övergripande planering samt ger en detaljerad redogörelse för hur och var kommunen faktiskt lyckades ordna bostäder till de hushåll som anvisades. Malmö kommun fattade tidigt beslut om att bara erbjuda tillfälligt boende i upp till fyra år och att under tiden ge hushållen stöd i bostadssökande. Hur detta stöd och ”fyraårsgränsen” i praktiken fungerat är ett centralt tema i rapporten. Fick de bosatta hushållen förstahandskontrakt genom kötid hos Boplats Syd så som tanken var från början?

Författarna Weddig Runquist och Ingrid Sahlin är forskare vid Socialhögskolan, Lunds universitet, och har tidigare deltagit i olika forskningsprojekt om kommuners hantering av hemlöshet.

Detta är den andra rapporten om Malmö från forskningsprojektet ”Skånska hem: mottagande, etablering eller exkludering – hemlöshetspolitik och strategier för flyktingars bosättning”. Den första var Hur har andrahandslägenheter i Malmö kommun fördelats till hemlösa över tid? En studie av prioriteringar och exkluderingar (2021) av Weddig Runquist.